Idag har solen värmt oss här i Norberg, så på eftermiddagen tog vi oss en tur till en sjö där Frank fick bada ordentligt för första gången! Han är besatt av vatten och det går knappt att hålla honom från Norbergsån när man går förbi. Så att få ner honom i vattnet var absolut inga problem. Helt galen blev han! Vi kastade pinnar som han simmade och hämtade och han såg sååååååå lycklig ut när han försökte fånga vattnet som plaskade upp. Nu ligger han trött här bredvid, han har haft en väldigt bra dag. :)

Grattis alla ädelstenar (en dag i efterskott)!!!

... så måste man ju faktisk måla av honom också!

Det är spännande att titta ner från balkongen, det går ju så mycket folk förbi!



Men bäst av allt, ändå, är att ligga och mysa i solen.

Snart blir Franklin och hans syskon 1 år. Jag köpte en kong, ett nytt fint halsband och en id-bricka som var tänkt för honom på födelsedagen. Men jag kunde inte hålla mig så han fick alla sakerna häromveckan!

Tänk att Franklin snart är 10 månader. Och tänk att han börjar bli så stor och stark att man nästan inte kan rubba honom? Jag vet inte om han är hög eller inte... Men 64-65 i mank känns väl ändå ganska... högt? Jag vet inte. 
Han äter och sover och bråkar och busar och verkar ha det väldigt bra. Idag åkte täcket på eftersom termometern visade alldeles för många minus och han strosade runt som en stor, lugn och ståtlig boxer. Ja... Det vill säga ända tills en kvinna ville prata med honom. Han märker direkt när någonting är riktat till honom och blir som en liten stissg valp igen!
  Men många hjärtan smälter han, vår lille Franklin. Det märker man. Vi blir stoppade titt som tätt på promenaderna för att folk vill hälsa. Och Frank vill ALLTID hälsa, även om han inte får. Just nu tränar vi mycket ¨på att faktiskt inte bry oss om att folk och hundar och framför allt barn går förbi. Lite godis i vänsterhanden fixar det lätt för det mesta. Men det är svårt det där med barn. Han ÄLSKAR barn och vaknar till ur djup sömn om barn skrattar på TV:n. En mycket fin familjehund helt enkelt. Och han springer mycket i hasorna på mig. Ska gärna vara så tätt intill det bara går och finns möjligheten så tvekar han inte att lägga sig i mitt knä, eller bara sitta och luta sig.

Nu kommer husse hem och snabbt skuttar Frank till dörren. Här kommer två bilder i alla fall! Det är svårt att få honom på bild, men nu var det någonting som fångade hans blick utanför fönstret så då passade jag på.

Efter många "sitt", "stanna" och "duktig!" lyckades jag få en liten vovve att äntligen sitta still så jag kunde ta en bra bild på honom. Meet Mr.Franklin:

Franklin äääälskar snön. Han kan nästan inte ens undvika den utan måste gå i snön för att kissa. Han ser så söt ut när han hoppar omkring i den djupa snön och blir alldeles galen! Dagsfärska bilder kommer här.

Inkallning är verkligen ett problemområde för oss. Franklin kommer när man ropar, men man måste i princip springa några hundra meter ifrån honom så att han följer med, annars vill han bara busa. Det värsta man kan göra är ju att springa efter honom, haha.
  Så... Jag fuskar med godis istället och OJ vad bra det går. Klassisk betingning är väl bland det bästa som finns i det här läget? Vi har lärt honom att när man visslar så ska han komma och sätta sig snett framför en. Och det gör han! Fort som ett skott kommer han, spelar ingen roll hur långt bort han är. Vi har även tränat in ett väldigt bra "fot". Att han ska sätta sig vid vänster sida. Han är hur skärpt som helst! Det är så roligt att lära honom saker för han tar in allt som en svamp. Sedan är det klart att han är lite bråkig, men han är tonåring nu. Det är skönt att vi har lyckats få till en inkallning och fot, för nu är han så intresserad av andra hundar och dofter att man nästan blir galen. Vartenda elskåp och varje lyktstolpe, träd, buske, en liten blomma, en sten osv osv ska han stanna och lukta på. Men han är oftast helt slut när vi kommer in sen efter promenaden i alla fall.

Jag hade tänkt lägga in lite bilder, men jag fick ingen snurr på kameran. Testar kanske senare idag.

Ojojoj... Det är inte lätt att vara Franklins matte i dessa dagar. Hormonerna spritter i honom och han sitter mest och kollar ut genom fönstret. Det går många löptikar på byn dessutom, så promenaderna blir allt annat än lugna kan jag säga. Försöker oftast att få honom på andra tankar genom att träna honom, men ser han en annan hund så blir han alldeles stel och försöker att skutta dit. Lille Franklin...
  Han har heller aldrig skällt särskilt mycket, men nu har han kommit på att han kan låta. Han "pratar" väldigt mycket när man busar med honom och plingar det på en dörr på teven så voffar han till kort och blir nästan förvånad över sin egen reaktion.
  Men han är så söt... Så otroligt söt! Och lättlärd. Klart att han är lååångt ifrån den lydigaste hunden, men han är så renhjärtad och glad och vill alltid vara med. Häromdagen så kommer det hit en saneringsbil för att fixa vårat avlopp och Franklin var så rädd. Hela tiden stod han med svansen mellan benen men han måste vara med och kolla. Hur rädd han än var så gick han fram och nosade och kikade och ville hälsa på gubbarna.

Idag har jag börjat "klicka in" Franklin och han fattade nästan på en gång. I början undrarde han mest över vad det var som lät, men när han insåg att ljudet bringade köttbullar så blev han ivrig. Lilla sötnosen.

Jag tänkte att jag skulle bjussa på lite bilder. Självklart inte bästa kvalité, hunden vill inte gärna stå still. :)



Sover i nya lägenheten. (Han stänger sällan ögonen mer än såhär när han sover)



Promenad på världens bästa lantväg. Här kan han i princip springa fritt jämt.



Första snödagen. Hur lycklig hund som helst!



Det var tänkt att jag skulle knäppa lite fina skogsbilder, men reflexhalsbandet var lite i vägen.


Hoppas att alla andra valpar och hundar (människor också för den delen) har det bra!
Kramkram

Hallå, hallå!
Nu var det otroligt länge sen jag skrev, tyvärr. Men eftersom jag nästan ständigt sitter vid datorn när jag pluggar, så vill jag mest bara stänga av den och göra någonting annat när jag är färdig. Då blir det inte så mycket bloggande!

Nu har vi flyttat till Norberg i alla fall och både vi, Franklin och katten Sören stormtrivs! Fyra rum och kök och dessutom närhet till mycket skog och grönområden är helt perfekt. Det är skönt att ha ställen där Frank kan få gå lite lös så att han lär sig.
  Igår kom det ju en hel del snö och Franklin blev så till sig att han inte ens kunde bajsa. Han skulle bara ätaätaäta en massa snö. Helt galen var han! Det är roligt att ha en hund som verkligen älskar nya upptäckter och som ytterst sällan är rädd. Blir han rädd för någonting så ska han genast undersöka det. När Christian slog på förstärkaren och började spela lite gitarr så flög nästan hunden upp i luften, men sen skulle han snabbt dit och kika vad husse höll på med.
  Vi går inte någon kurs just nu, det blir nog antagligen någonting till våren. Just nu håller vi mest på att räta upp något stabilt liv och få en fungerande vardag med vovven. Just nu börjar han dessutom bli könsmogen, så han är lite stissig, minst sagt. Han ska ofta försöka hävda sig, till och med så att han har börjat bli lite för hårdhänt när han leker. Det är inte okej och det får han veta. Men oftast är han go' och gla' och älskar att pussas och sitta i knä.

Nu måste jag återgår till böckerna och läsa. Får se om jag kanske slänger in lite bilder senare idag, men att ta foton på en boxer är INTE lätt. Haha!

Kram
Evelina

Nu var det längesen jag skrev! Men när man har kommit in i "hundvardagen" så händer det inte så mycket spännande, utan allting bara flyter på.
   Idag var vi på valpkurs och Kerstin kom och kollade på. Frank skötte sig hyffsat, men det är så mycket sprall i de där benen! Någonting vi verkligen måste öva på är att han ska lugna ner sig och bli passiv. Han går så väldigt upp i varv bara han Ser en annan hund (eller människa för den delen) så hädanefter blir det hård träning på möte och miljö.
   Hemma har vi inte tränat på så mycket de senaste veckorna. Det är mest kontaktövningar och "Matte och Husse". Vi trissar upp honom lite och så skickar vi honom mellan oss genom att säga "Var är matte/husse?". Han tycker det är jätteroligt och han förstår precis vilka vi är nu.
   Nu är vi söndagströtta här hemma och väntar på att maten ska bli färdig. Vi har två valpträffar kvar, sedan blir det nog förhoppningsvis lite vardagslydnad i Norberg sen, kanske till våren.

Förresten kan ni ju kika in på http://evlo.blogg.se där jag lägger upp mina teckningar och tavlor!

Kram
Evelina

Det är inte lätt att vara valp och heta Franklin just nu. Han tappar tänder för fullt och har blivit av med sina översta huggtänder. Självklart samtidigt som jag håller på att byta foder... Så han öter inte så mycket just nu, man märkar att han tycker att det är lite obehagligt. Men det gick lite bättre när jag blötte fodret.
  Annars så är allt lugnt och bra. Han har sprungit runt här på morgonen och jagat en plastskål så nu har han landat i soffan, helt slut. På söndag är det valpkurs och då ska vi spåra! Det ska bli hur roligt som helst.

Just nu tar vi det ganska lugnt. Övar inte sådär jättemycket på saker utan gosar mest och fokuserar på att bli bättre på att "gå bland folk". Han har blivit riktigt duktig, det är sällan han drar och möten brukar inte vara något problem. Det stora problemet är istället att när man vill busa, kanske springa lite med honom och bråka (vi har en stor, tom grusplan på vår runda som är perfekt att leka på) så kan han inte låta bli att bita i kopplet. Och eftersom jag måste säga åt honom så tar liksom leken slut. Ska höra med vår instruktör på lördag och se vad som är bäst.

Han äter som en galning nu i alla fall. Han slukar allt han får tag i! Och han börjar bi så stor och fin. Tassarna ser enorma ut ibland och benen är lite för långa. Dessutom är han morgonpigg, vilket matte aldrig har varit. Halv sju ska han upp och ut! Jag är ju trots allt hemma och pluggar om dagarna, så en timme till skulle uppskattas. Men direkt när vi kommer in från promenaden så ska han leka med katten. Sova är omöjligt! Istället springer de runt i lägenheten och hoppar i soffan och har sig. Det är som att ha två små barn! I morse flög Frank dessutom upp i sängen, vilket han INTE får, så det var bara att ryta i ordentligt. Ibland går det så fort för honom så att han inte hinner tänka bara...

Tänk va? På fredag blir alla ädelstenarna 16 veckor. Grattis allihop!

Hur är det här hemma nu då? Precis som vanligt och väldigt skönt är det. Franklin har äntligen börjat äta vanlig mat igen och slukar den med glädje. Vi har börjat ta lite längre promenader så att man kan träna både miljö och möte. Idag, runt lunch, när vi var ut så övade vi på att gå på rätt sida om matte. Det gick jättebra och han fick mycket godis. Han började verkligen fatta att om man håller sig till vänster och inte drar, så blir man belönad. Dessutom blev det lite mötesträning som vi fick lära oss på valpkursen igår. Distahera valpen med godis helt enkelt!
  På valpkursen får man lära sig så mycket bra saker och jag är glad att vi går dit. Bland annat hade vi förbudsträning igår. Instruktören ställde fram en tallrik med korv och blodpudding på gräset, sen fick vi en och en gå förbi tallriken med våra hundar. Precis när hunden är på väg att dyka ner så ska man ryta "NEJ!" och dra hårt i kopplet. Efter det så ska man lösa upp situationen och berömma ordentligt. Det funkade riktigt bra! För alla hundarna tvekade sedan att gå för nära tallriken. När de varit så duktiga så skulle de sitta och vänta för att sedan få en godisbit från tallriken. Löser man bara upp situationen ordentligt så blir det ingen konstig stämning alls! Kanon.

Sju tänder, vad jag har sett, har Frank tappat nu. Alla lossnade förra veckan, så det var nog därför han var sjuk i magen. Tur att det inte var någonting värre!

Nu ska jag återgå till mina "pluggerier". Hej då!

Hej!

Nu är vi glada här hemma i Avesta. Vi fick snabbt en köpare av lägenheten och det känns hur skönt som helst. Då är det bara att ladda inför flytten den 15 september.

Jag var iväg till mina föräldrar med Franklin medan Christian hade visning här hemma. Jag upptäckte att tänderna nästan flyger ur munnen på honom så snart är det inga kvar. Självklart busade han på som vanligt där ute. Det är så skönt att ha ett ställa där man kan släppa honom lös. Mina föräldrar har en stor åker bakom sitt hus där det nästan bara är att springa rätt fram på. Efter ett tag blev han trött och jag lyfte upp honom i mitt knä. Då somnade han nästan direkt. Där trivs han som allra bäst. Sitter jag på golvet så ska han alltid krypa upp i famnen och kramas. Så otroligt go' hund.

Nu har dagen äntligen lugnat ner sig så jag ska sätta mig och plugga en stund. Får se hur länge jag orkar ha ögonen öppna...

Ojojoj, nu testar Franklin sina gränser HELA TIDEN! Han gör saker som han normalt inte gör/inte får. Till exempel hoppa upp i sängen, äta kattmat, gå in i badrummet (vill inte att han käkar kattsand), bråkar med katten som faktiskt inte vill och nu sist så högg han mig lite lätt i näsan när jag skulle säga till honom (jag brukar gå ganska nära hans ansikte och blänga honom i ögonen). Det är klart att det går över, men det han nog blivit lite värre av att han har varit sjuk. I och med att han AKUT måste gå och bajsa, så måste man ibland låte honom styra när man går. Klart att han inte har fått nosa på allt, men man ser ju på gångstilen när det är på gång. Dessutom så blir det ju han som talar om när han måste ut. Så det försöker jag kontrollera nu, jag börjar lära mig när det är dags och inte. Ibland vill han bara ut för att han vill bestämma känns det som.

Nu har han krypit ihop på sin fäll och sover i alla fall, äntligen. Han har svårt att sova om jag göra någonting i ett annat rum så han sover mest bara stötvis och kommer sen för att kolla till vad jag gör. Trotsåldern kom väl med tänderna helt enkelt? Jag kollade nyss tandraden nere och minst två tänder är borta nu.

Nu har Franklin tappat sin första tand!! En framtand i underkäken. Plopp sa det bara när han började bita på en filt. Jag kan även se att en till bredvid är på gång. :) Det är säkert tandlossningen som gjort honom dålig i magen. Men nu mår han bra! Han behöver inte alls springa ut akut, nu är det mest för att få klia sig i rumpan (alltså se ut som ett fån och dra sig runt sittande).
  Pojken börjar bli stor och ikväll har vi fyra visningar av vår lägenhet! Det känns ganska hoppfullt faktiskt. Vem vet? Det kanske ringer ännu fler? Det ska bli så spännande!