Just nu tar vi det ganska lugnt. Övar inte sådär jättemycket på saker utan gosar mest och fokuserar på att bli bättre på att "gå bland folk". Han har blivit riktigt duktig, det är sällan han drar och möten brukar inte vara något problem. Det stora problemet är istället att när man vill busa, kanske springa lite med honom och bråka (vi har en stor, tom grusplan på vår runda som är perfekt att leka på) så kan han inte låta bli att bita i kopplet. Och eftersom jag måste säga åt honom så tar liksom leken slut. Ska höra med vår instruktör på lördag och se vad som är bäst.

Han äter som en galning nu i alla fall. Han slukar allt han får tag i! Och han börjar bi så stor och fin. Tassarna ser enorma ut ibland och benen är lite för långa. Dessutom är han morgonpigg, vilket matte aldrig har varit. Halv sju ska han upp och ut! Jag är ju trots allt hemma och pluggar om dagarna, så en timme till skulle uppskattas. Men direkt när vi kommer in från promenaden så ska han leka med katten. Sova är omöjligt! Istället springer de runt i lägenheten och hoppar i soffan och har sig. Det är som att ha två små barn! I morse flög Frank dessutom upp i sängen, vilket han INTE får, så det var bara att ryta i ordentligt. Ibland går det så fort för honom så att han inte hinner tänka bara...