Inkallning är verkligen ett problemområde för oss. Franklin kommer när man ropar, men man måste i princip springa några hundra meter ifrån honom så att han följer med, annars vill han bara busa. Det värsta man kan göra är ju att springa efter honom, haha.
  Så... Jag fuskar med godis istället och OJ vad bra det går. Klassisk betingning är väl bland det bästa som finns i det här läget? Vi har lärt honom att när man visslar så ska han komma och sätta sig snett framför en. Och det gör han! Fort som ett skott kommer han, spelar ingen roll hur långt bort han är. Vi har även tränat in ett väldigt bra "fot". Att han ska sätta sig vid vänster sida. Han är hur skärpt som helst! Det är så roligt att lära honom saker för han tar in allt som en svamp. Sedan är det klart att han är lite bråkig, men han är tonåring nu. Det är skönt att vi har lyckats få till en inkallning och fot, för nu är han så intresserad av andra hundar och dofter att man nästan blir galen. Vartenda elskåp och varje lyktstolpe, träd, buske, en liten blomma, en sten osv osv ska han stanna och lukta på. Men han är oftast helt slut när vi kommer in sen efter promenaden i alla fall.

Jag hade tänkt lägga in lite bilder, men jag fick ingen snurr på kameran. Testar kanske senare idag.

Ojojoj... Det är inte lätt att vara Franklins matte i dessa dagar. Hormonerna spritter i honom och han sitter mest och kollar ut genom fönstret. Det går många löptikar på byn dessutom, så promenaderna blir allt annat än lugna kan jag säga. Försöker oftast att få honom på andra tankar genom att träna honom, men ser han en annan hund så blir han alldeles stel och försöker att skutta dit. Lille Franklin...
  Han har heller aldrig skällt särskilt mycket, men nu har han kommit på att han kan låta. Han "pratar" väldigt mycket när man busar med honom och plingar det på en dörr på teven så voffar han till kort och blir nästan förvånad över sin egen reaktion.
  Men han är så söt... Så otroligt söt! Och lättlärd. Klart att han är lååångt ifrån den lydigaste hunden, men han är så renhjärtad och glad och vill alltid vara med. Häromdagen så kommer det hit en saneringsbil för att fixa vårat avlopp och Franklin var så rädd. Hela tiden stod han med svansen mellan benen men han måste vara med och kolla. Hur rädd han än var så gick han fram och nosade och kikade och ville hälsa på gubbarna.

Idag har jag börjat "klicka in" Franklin och han fattade nästan på en gång. I början undrarde han mest över vad det var som lät, men när han insåg att ljudet bringade köttbullar så blev han ivrig. Lilla sötnosen.

Jag tänkte att jag skulle bjussa på lite bilder. Självklart inte bästa kvalité, hunden vill inte gärna stå still. :)



Sover i nya lägenheten. (Han stänger sällan ögonen mer än såhär när han sover)



Promenad på världens bästa lantväg. Här kan han i princip springa fritt jämt.



Första snödagen. Hur lycklig hund som helst!



Det var tänkt att jag skulle knäppa lite fina skogsbilder, men reflexhalsbandet var lite i vägen.


Hoppas att alla andra valpar och hundar (människor också för den delen) har det bra!
Kramkram

Hallå, hallå!
Nu var det otroligt länge sen jag skrev, tyvärr. Men eftersom jag nästan ständigt sitter vid datorn när jag pluggar, så vill jag mest bara stänga av den och göra någonting annat när jag är färdig. Då blir det inte så mycket bloggande!

Nu har vi flyttat till Norberg i alla fall och både vi, Franklin och katten Sören stormtrivs! Fyra rum och kök och dessutom närhet till mycket skog och grönområden är helt perfekt. Det är skönt att ha ställen där Frank kan få gå lite lös så att han lär sig.
  Igår kom det ju en hel del snö och Franklin blev så till sig att han inte ens kunde bajsa. Han skulle bara ätaätaäta en massa snö. Helt galen var han! Det är roligt att ha en hund som verkligen älskar nya upptäckter och som ytterst sällan är rädd. Blir han rädd för någonting så ska han genast undersöka det. När Christian slog på förstärkaren och började spela lite gitarr så flög nästan hunden upp i luften, men sen skulle han snabbt dit och kika vad husse höll på med.
  Vi går inte någon kurs just nu, det blir nog antagligen någonting till våren. Just nu håller vi mest på att räta upp något stabilt liv och få en fungerande vardag med vovven. Just nu börjar han dessutom bli könsmogen, så han är lite stissig, minst sagt. Han ska ofta försöka hävda sig, till och med så att han har börjat bli lite för hårdhänt när han leker. Det är inte okej och det får han veta. Men oftast är han go' och gla' och älskar att pussas och sitta i knä.

Nu måste jag återgår till böckerna och läsa. Får se om jag kanske slänger in lite bilder senare idag, men att ta foton på en boxer är INTE lätt. Haha!

Kram
Evelina