Onsdag.
På söndag blir det valpkurs. Det ska bli så spännande! Man har ju faktiskt ingen aning om vad just den här instruktören kommer att lära ut, det verkar vara väldigt olika från klubb till klubb. Franklin kommer antagligen att tycka att det är hur skoj som helst. Finns det andra hundar, så blir han överlycklig.
Jag har upptäckt att han är en ganska så tuff hund. Trots att han reser ragg och verkar rädd för saker, så vill han ändå dit och undersöka. Det är både bra och dåligt. Bra att ha en hund som vågar saker, men dåligt eftersom det känns som att han skulle kunna springa dit för att undersöka. Det gäller att ha honom kopplad sådana stunder.
Nej. Jag måste väl återgå till skolarbetet. Katten och hunder sover ikapp, bäst att passa på när det är lugnt och tyst.
Plugg och valp
Men samvetet alltså. Det dåliga samvetet när han springer omkring och vill ha mig till att leka och jag har verkligen inte tid. Näe... Får hoppas att Christian kommer hem tidigt idag så att han får lite skoj. Själv har jag fem svåra frågor att svara på och 50 sidor att läsa. Tjohej!
Latdag.
Idag har Franklin fått tagit det relativt lugnt. Ibland märker man att han behöver det. Så fort jag gått ut med honom, så har han stretat mot dörren när han gjort det han behövde. Nyss kom han och bråkade på katten som hade lagt sig på Franklins fäll. Han börjar bli lite tuffare mot Sören nu än vad han var i början, vilket känns väldigt skönt. Sören har varit lite konstig från och till, för att visa att det är han som bor här och bestämmer. Bland annat har han pinkat in revir i Franklins bädd, vilket jag inte var så förtjust i. Men sånt har han lagt av med och nu lever vi här lite mer "i harmoni". De börjar respektera att den andra parten inte alltid vill busa och sådär. Men när båda är pigga och glada, så leker de som små barn. Det känns jätteroligt att Sören fått en kompis!
Eftersom vi inte varit ute så mycket idag så har jag istället tränat lite trix med Frank. Det sista jag gjorde var en serie med: sitt - ligg - sitt - skall. Det gick nästan flytande, förutom vid ligg då man får peka lite på golvet. Just nu sover han sött på fällen och har det bra. Konstigt är dock att han inte riktigt stänger sitt opigmenterade öga? Jaja. Han sover i alla fall.
Första inlägget
Hejhej!
Så då har jag också hamnat i hundbloggträsket? Si så det kan gå. Jag som skriver heter Evelina och är matte till boxern Herlitzius Opal, eller Franklin som vi kallar honom.
Just nu ligger han och sover här i soffan bredvid oss (ibland måste man få lyxa till det) efter en spännande dag hemma hos mamma och mormor i Hedemora. Till en början var det tuktning som gällde, Frank skulle minsann veta sin plats. Men efter en stund mjuknade mamma Nike och lekte för fullt med honom. Han älskar att träffa andra hundar och människor och vi tränar mycket på att lugna ner honom när vi får möte på promenader. Oftast räcker det med ett lugnt "sitt", men ibland vill han inte lyssna överhuvudtaget. Då blir det till att massera bringan lite lugnt och hålla fast honom.
Här hemma springer han oftast runt och bråkar med katten. De biter, jagar och slåss med varandra, men det är alltid på lek. Har vi varit iväg med Frank i några timmar så står Sören (katten) redo vid dörren att hälsa på brorsan.
Vad kan man mer berätta om Franklin? Han är just nu tolv veckor och har bott här i fyra. Han tycker om att åka bil, vaknar varje gång reklamen "åh polly vad gott" visas på teven och älskar dragkamp. Givetvis snarkar han som en hel karl och vill inte gärna gå upp och gå ut i onödan på morgonen. Han sover mellan nio - halv tio till halv åtta om helgerna. När det är vardag går husse Christian upp med honom innan jobbet ´halv sex. Frank skippar gärna den turen, om han får välja.
Jaha. Då återstår det väl bara lite bilder till det här första inlägget?
(Förresten så har jag en annan liten blogg också, där jag lägger upp saker jag målar och pysslar med: http://evlo.blogg.se) 
