Idag har solen värmt oss här i Norberg, så på eftermiddagen tog vi oss en tur till en sjö där Frank fick bada ordentligt för första gången! Han är besatt av vatten och det går knappt att hålla honom från Norbergsån när man går förbi. Så att få ner honom i vattnet var absolut inga problem. Helt galen blev han! Vi kastade pinnar som han simmade och hämtade och han såg sååååååå lycklig ut när han försökte fånga vattnet som plaskade upp. Nu ligger han trött här bredvid, han har haft en väldigt bra dag. :)

Grattis alla ädelstenar (en dag i efterskott)!!!

... så måste man ju faktisk måla av honom också!

Det är spännande att titta ner från balkongen, det går ju så mycket folk förbi!



Men bäst av allt, ändå, är att ligga och mysa i solen.

Snart blir Franklin och hans syskon 1 år. Jag köpte en kong, ett nytt fint halsband och en id-bricka som var tänkt för honom på födelsedagen. Men jag kunde inte hålla mig så han fick alla sakerna häromveckan!

Tänk att Franklin snart är 10 månader. Och tänk att han börjar bli så stor och stark att man nästan inte kan rubba honom? Jag vet inte om han är hög eller inte... Men 64-65 i mank känns väl ändå ganska... högt? Jag vet inte. 
Han äter och sover och bråkar och busar och verkar ha det väldigt bra. Idag åkte täcket på eftersom termometern visade alldeles för många minus och han strosade runt som en stor, lugn och ståtlig boxer. Ja... Det vill säga ända tills en kvinna ville prata med honom. Han märker direkt när någonting är riktat till honom och blir som en liten stissg valp igen!
  Men många hjärtan smälter han, vår lille Franklin. Det märker man. Vi blir stoppade titt som tätt på promenaderna för att folk vill hälsa. Och Frank vill ALLTID hälsa, även om han inte får. Just nu tränar vi mycket ¨på att faktiskt inte bry oss om att folk och hundar och framför allt barn går förbi. Lite godis i vänsterhanden fixar det lätt för det mesta. Men det är svårt det där med barn. Han ÄLSKAR barn och vaknar till ur djup sömn om barn skrattar på TV:n. En mycket fin familjehund helt enkelt. Och han springer mycket i hasorna på mig. Ska gärna vara så tätt intill det bara går och finns möjligheten så tvekar han inte att lägga sig i mitt knä, eller bara sitta och luta sig.

Nu kommer husse hem och snabbt skuttar Frank till dörren. Här kommer två bilder i alla fall! Det är svårt att få honom på bild, men nu var det någonting som fångade hans blick utanför fönstret så då passade jag på.

Efter många "sitt", "stanna" och "duktig!" lyckades jag få en liten vovve att äntligen sitta still så jag kunde ta en bra bild på honom. Meet Mr.Franklin:

Franklin äääälskar snön. Han kan nästan inte ens undvika den utan måste gå i snön för att kissa. Han ser så söt ut när han hoppar omkring i den djupa snön och blir alldeles galen! Dagsfärska bilder kommer här.

Inkallning är verkligen ett problemområde för oss. Franklin kommer när man ropar, men man måste i princip springa några hundra meter ifrån honom så att han följer med, annars vill han bara busa. Det värsta man kan göra är ju att springa efter honom, haha.
  Så... Jag fuskar med godis istället och OJ vad bra det går. Klassisk betingning är väl bland det bästa som finns i det här läget? Vi har lärt honom att när man visslar så ska han komma och sätta sig snett framför en. Och det gör han! Fort som ett skott kommer han, spelar ingen roll hur långt bort han är. Vi har även tränat in ett väldigt bra "fot". Att han ska sätta sig vid vänster sida. Han är hur skärpt som helst! Det är så roligt att lära honom saker för han tar in allt som en svamp. Sedan är det klart att han är lite bråkig, men han är tonåring nu. Det är skönt att vi har lyckats få till en inkallning och fot, för nu är han så intresserad av andra hundar och dofter att man nästan blir galen. Vartenda elskåp och varje lyktstolpe, träd, buske, en liten blomma, en sten osv osv ska han stanna och lukta på. Men han är oftast helt slut när vi kommer in sen efter promenaden i alla fall.

Jag hade tänkt lägga in lite bilder, men jag fick ingen snurr på kameran. Testar kanske senare idag.

Ojojoj... Det är inte lätt att vara Franklins matte i dessa dagar. Hormonerna spritter i honom och han sitter mest och kollar ut genom fönstret. Det går många löptikar på byn dessutom, så promenaderna blir allt annat än lugna kan jag säga. Försöker oftast att få honom på andra tankar genom att träna honom, men ser han en annan hund så blir han alldeles stel och försöker att skutta dit. Lille Franklin...
  Han har heller aldrig skällt särskilt mycket, men nu har han kommit på att han kan låta. Han "pratar" väldigt mycket när man busar med honom och plingar det på en dörr på teven så voffar han till kort och blir nästan förvånad över sin egen reaktion.
  Men han är så söt... Så otroligt söt! Och lättlärd. Klart att han är lååångt ifrån den lydigaste hunden, men han är så renhjärtad och glad och vill alltid vara med. Häromdagen så kommer det hit en saneringsbil för att fixa vårat avlopp och Franklin var så rädd. Hela tiden stod han med svansen mellan benen men han måste vara med och kolla. Hur rädd han än var så gick han fram och nosade och kikade och ville hälsa på gubbarna.

Idag har jag börjat "klicka in" Franklin och han fattade nästan på en gång. I början undrarde han mest över vad det var som lät, men när han insåg att ljudet bringade köttbullar så blev han ivrig. Lilla sötnosen.

Jag tänkte att jag skulle bjussa på lite bilder. Självklart inte bästa kvalité, hunden vill inte gärna stå still. :)



Sover i nya lägenheten. (Han stänger sällan ögonen mer än såhär när han sover)



Promenad på världens bästa lantväg. Här kan han i princip springa fritt jämt.



Första snödagen. Hur lycklig hund som helst!



Det var tänkt att jag skulle knäppa lite fina skogsbilder, men reflexhalsbandet var lite i vägen.


Hoppas att alla andra valpar och hundar (människor också för den delen) har det bra!
Kramkram

Hallå, hallå!
Nu var det otroligt länge sen jag skrev, tyvärr. Men eftersom jag nästan ständigt sitter vid datorn när jag pluggar, så vill jag mest bara stänga av den och göra någonting annat när jag är färdig. Då blir det inte så mycket bloggande!

Nu har vi flyttat till Norberg i alla fall och både vi, Franklin och katten Sören stormtrivs! Fyra rum och kök och dessutom närhet till mycket skog och grönområden är helt perfekt. Det är skönt att ha ställen där Frank kan få gå lite lös så att han lär sig.
  Igår kom det ju en hel del snö och Franklin blev så till sig att han inte ens kunde bajsa. Han skulle bara ätaätaäta en massa snö. Helt galen var han! Det är roligt att ha en hund som verkligen älskar nya upptäckter och som ytterst sällan är rädd. Blir han rädd för någonting så ska han genast undersöka det. När Christian slog på förstärkaren och började spela lite gitarr så flög nästan hunden upp i luften, men sen skulle han snabbt dit och kika vad husse höll på med.
  Vi går inte någon kurs just nu, det blir nog antagligen någonting till våren. Just nu håller vi mest på att räta upp något stabilt liv och få en fungerande vardag med vovven. Just nu börjar han dessutom bli könsmogen, så han är lite stissig, minst sagt. Han ska ofta försöka hävda sig, till och med så att han har börjat bli lite för hårdhänt när han leker. Det är inte okej och det får han veta. Men oftast är han go' och gla' och älskar att pussas och sitta i knä.

Nu måste jag återgår till böckerna och läsa. Får se om jag kanske slänger in lite bilder senare idag, men att ta foton på en boxer är INTE lätt. Haha!

Kram
Evelina

Nu var det längesen jag skrev! Men när man har kommit in i "hundvardagen" så händer det inte så mycket spännande, utan allting bara flyter på.
   Idag var vi på valpkurs och Kerstin kom och kollade på. Frank skötte sig hyffsat, men det är så mycket sprall i de där benen! Någonting vi verkligen måste öva på är att han ska lugna ner sig och bli passiv. Han går så väldigt upp i varv bara han Ser en annan hund (eller människa för den delen) så hädanefter blir det hård träning på möte och miljö.
   Hemma har vi inte tränat på så mycket de senaste veckorna. Det är mest kontaktövningar och "Matte och Husse". Vi trissar upp honom lite och så skickar vi honom mellan oss genom att säga "Var är matte/husse?". Han tycker det är jätteroligt och han förstår precis vilka vi är nu.
   Nu är vi söndagströtta här hemma och väntar på att maten ska bli färdig. Vi har två valpträffar kvar, sedan blir det nog förhoppningsvis lite vardagslydnad i Norberg sen, kanske till våren.

Förresten kan ni ju kika in på http://evlo.blogg.se där jag lägger upp mina teckningar och tavlor!

Kram
Evelina

Det är inte lätt att vara valp och heta Franklin just nu. Han tappar tänder för fullt och har blivit av med sina översta huggtänder. Självklart samtidigt som jag håller på att byta foder... Så han öter inte så mycket just nu, man märkar att han tycker att det är lite obehagligt. Men det gick lite bättre när jag blötte fodret.
  Annars så är allt lugnt och bra. Han har sprungit runt här på morgonen och jagat en plastskål så nu har han landat i soffan, helt slut. På söndag är det valpkurs och då ska vi spåra! Det ska bli hur roligt som helst.