Just nu tar vi det ganska lugnt. Övar inte sådär jättemycket på saker utan gosar mest och fokuserar på att bli bättre på att "gå bland folk". Han har blivit riktigt duktig, det är sällan han drar och möten brukar inte vara något problem. Det stora problemet är istället att när man vill busa, kanske springa lite med honom och bråka (vi har en stor, tom grusplan på vår runda som är perfekt att leka på) så kan han inte låta bli att bita i kopplet. Och eftersom jag måste säga åt honom så tar liksom leken slut. Ska höra med vår instruktör på lördag och se vad som är bäst.

Han äter som en galning nu i alla fall. Han slukar allt han får tag i! Och han börjar bi så stor och fin. Tassarna ser enorma ut ibland och benen är lite för långa. Dessutom är han morgonpigg, vilket matte aldrig har varit. Halv sju ska han upp och ut! Jag är ju trots allt hemma och pluggar om dagarna, så en timme till skulle uppskattas. Men direkt när vi kommer in från promenaden så ska han leka med katten. Sova är omöjligt! Istället springer de runt i lägenheten och hoppar i soffan och har sig. Det är som att ha två små barn! I morse flög Frank dessutom upp i sängen, vilket han INTE får, så det var bara att ryta i ordentligt. Ibland går det så fort för honom så att han inte hinner tänka bara...

Tänk va? På fredag blir alla ädelstenarna 16 veckor. Grattis allihop!

Hur är det här hemma nu då? Precis som vanligt och väldigt skönt är det. Franklin har äntligen börjat äta vanlig mat igen och slukar den med glädje. Vi har börjat ta lite längre promenader så att man kan träna både miljö och möte. Idag, runt lunch, när vi var ut så övade vi på att gå på rätt sida om matte. Det gick jättebra och han fick mycket godis. Han började verkligen fatta att om man håller sig till vänster och inte drar, så blir man belönad. Dessutom blev det lite mötesträning som vi fick lära oss på valpkursen igår. Distahera valpen med godis helt enkelt!
  På valpkursen får man lära sig så mycket bra saker och jag är glad att vi går dit. Bland annat hade vi förbudsträning igår. Instruktören ställde fram en tallrik med korv och blodpudding på gräset, sen fick vi en och en gå förbi tallriken med våra hundar. Precis när hunden är på väg att dyka ner så ska man ryta "NEJ!" och dra hårt i kopplet. Efter det så ska man lösa upp situationen och berömma ordentligt. Det funkade riktigt bra! För alla hundarna tvekade sedan att gå för nära tallriken. När de varit så duktiga så skulle de sitta och vänta för att sedan få en godisbit från tallriken. Löser man bara upp situationen ordentligt så blir det ingen konstig stämning alls! Kanon.

Sju tänder, vad jag har sett, har Frank tappat nu. Alla lossnade förra veckan, så det var nog därför han var sjuk i magen. Tur att det inte var någonting värre!

Nu ska jag återgå till mina "pluggerier". Hej då!

Hej!

Nu är vi glada här hemma i Avesta. Vi fick snabbt en köpare av lägenheten och det känns hur skönt som helst. Då är det bara att ladda inför flytten den 15 september.

Jag var iväg till mina föräldrar med Franklin medan Christian hade visning här hemma. Jag upptäckte att tänderna nästan flyger ur munnen på honom så snart är det inga kvar. Självklart busade han på som vanligt där ute. Det är så skönt att ha ett ställa där man kan släppa honom lös. Mina föräldrar har en stor åker bakom sitt hus där det nästan bara är att springa rätt fram på. Efter ett tag blev han trött och jag lyfte upp honom i mitt knä. Då somnade han nästan direkt. Där trivs han som allra bäst. Sitter jag på golvet så ska han alltid krypa upp i famnen och kramas. Så otroligt go' hund.

Nu har dagen äntligen lugnat ner sig så jag ska sätta mig och plugga en stund. Får se hur länge jag orkar ha ögonen öppna...

Ojojoj, nu testar Franklin sina gränser HELA TIDEN! Han gör saker som han normalt inte gör/inte får. Till exempel hoppa upp i sängen, äta kattmat, gå in i badrummet (vill inte att han käkar kattsand), bråkar med katten som faktiskt inte vill och nu sist så högg han mig lite lätt i näsan när jag skulle säga till honom (jag brukar gå ganska nära hans ansikte och blänga honom i ögonen). Det är klart att det går över, men det han nog blivit lite värre av att han har varit sjuk. I och med att han AKUT måste gå och bajsa, så måste man ibland låte honom styra när man går. Klart att han inte har fått nosa på allt, men man ser ju på gångstilen när det är på gång. Dessutom så blir det ju han som talar om när han måste ut. Så det försöker jag kontrollera nu, jag börjar lära mig när det är dags och inte. Ibland vill han bara ut för att han vill bestämma känns det som.

Nu har han krypit ihop på sin fäll och sover i alla fall, äntligen. Han har svårt att sova om jag göra någonting i ett annat rum så han sover mest bara stötvis och kommer sen för att kolla till vad jag gör. Trotsåldern kom väl med tänderna helt enkelt? Jag kollade nyss tandraden nere och minst två tänder är borta nu.

Nu har Franklin tappat sin första tand!! En framtand i underkäken. Plopp sa det bara när han började bita på en filt. Jag kan även se att en till bredvid är på gång. :) Det är säkert tandlossningen som gjort honom dålig i magen. Men nu mår han bra! Han behöver inte alls springa ut akut, nu är det mest för att få klia sig i rumpan (alltså se ut som ett fån och dra sig runt sittande).
  Pojken börjar bli stor och ikväll har vi fyra visningar av vår lägenhet! Det känns ganska hoppfullt faktiskt. Vem vet? Det kanske ringer ännu fler? Det ska bli så spännande!

Franklin är fortfarande inte helt okej i magen så nu äter han bara Canikur i ett dygn. Efter det blir det dieten med ris och fisk. Ringde till veterinären för att höra mig för lite grann och hon tyckte att så länge han är pigg så behöver jag inte vara orolig. Jag fick lite tips om att till exempel ha potatismjöl i ris/fisken, för extra fibrer. Han har visserligen behövt gå ut mycket i natt, men han har börjat dricka vatten som vanligt och sover ungefär de tiderna som han brukar. Så nog är det på bättringsvägen!

Den 1 oktober så flyttar vi till Norberg, konstigt nog. Det bara blev så. Christian arbetar ju i Fagersta och vi hittade en jättefin lägenhet som vi skrev kontrakt på i söndags. Så nu är det bara det svåra att hitta någon som vill ha vår nuvarande lägenhet. Men jag satt ut en annons på blocket igår kväll och det har redan ringt en intressent, så det kommer nog att gå bra.

Nu ligger Frank bredvid mig i soffan och slumrar. Hur söt som helst! Men han börjar få så långa ben, så han ser så gänglig ut.

Eftersom valpen fick lite dåligt med mat idag så blev han ÖVERLYCKLIG när han fick kokt kolja och ris. Snabbt slukade han i sig det och när han insåg att det var slut så började han bära omkring på skålen och ha sig. Knäpphund. Han är hur pigg som helst idag! Men fortfarande dålig i magen... Tror inte att jag behöver gå till veterinären eftersom det märks att han mår bättre. Små portioner och lite oftare av fisk/ris och sen när han börjar må bättre tänker jag gå över till Baby Dog foder igen.

Nej nu ska jag gräva ner huvudet i min filosofibok och se om jag fattar någonting.
Kram

Vart tog inläggen vägen? De tre senaste inläggen hade försvunnit när jag kollade. I alla fall så skrev jag att Franklin är lite sjuk i magen, har diarré, men visar inga andra tecken på att vara dålig så som feber eller nåt. Han busar och pussas och är som vanligt, kanske lite tröttare bara. Idag har han endast fått en liten portion med avkok på ris och lite lite foder i. Man vill ju inte svälta ut honom, men inte stressa magen genom att ge honom för mycket. I morgon får han ris och kokt fisk tills det börjar bli bättre. Han har inte behövt gå ut på någon timme vilket är en förbättring från i natt då jag var ut minst en gång i timmen till en början.
  Om han är likadan i natt som han var igår natt så ringer jag i alla fall veterinären i morgon.

/Evelina

Ingenting speciellt har egentligen hänt idag. Det har varit lugnt och skönt och Franklin har äntligen ätit ordentligt! Det har varit lite hit och dit de senaste dagarna, men det är nog mycket för att vi varit ute och farit. Det är ju viktigare att spralla runt och busa när man är på landet, än att sitta inne och äta?
  Idag har han i alla fall fått lite bättre grepp om "ligg". Jag tränade en hel del medan jag kampade lite med honom. Han är dessutom jätteduktig på att släppa så fort man säger "loss". Man märker hur mycket snabbare han lär sig om man blandar in leksaker och bus i lärandet!
  Lilla gubben... Det känns som att han växer tio cm var gång man kollar på honom.

I morgon bär det av ut på landet till mina föräldrar som ska ta hand om honom. Jag måste få lite tid till att plugga i lugn och ro (och städa och måla och tvätta och diska och bara koppla av). På torsdag ska han få åka hem till min storasyster också, så det blir mycket farande för hans del! Men det tycker han bara om. Träffa folk och åka bil, det är bara toppen.

Idag har vi varit på vår första valpkurs-träff. Vi började med en kontaktövning där Frank fick sitta i bilen och när han kollade på mig, så fick han ett "varsågod" och fick hoppa ur bilen. Men eftersom han tycker att det är otäckt och högt att skutta ut ur bilen så gick det inte så bra. Dessutom var ju alla fina hundar runtomkring så otroligt mycket mer intressanta än matte att titta på!
  Efter kontaktövningen så gick vi in och fikade, presenterade oss själv och fick lite schema och information. Det blir tio träffar under hösten och vi ska bland annat ut och spåra ett pass. Det ska bli så roligt!
  Förutom Franklin så fanns det två dobermanns, en rottis, en otroligt söt schäfer, en bullmastiff, en svensk-dansk gårdshund och en som jag tror var en blandning mellan dobermann och ridgeback, kommer inte riktigt ihåg. Det var i alla fall jätteroligt för Frank att träffa så många andra hundar, även om jag inte gav honom tillåtelse att hälsa på dem. Han var relativt lugn och satt bara och blängde när de andra hundarna gnydde eller skällde. Det är sällan Franklin ger några ljud ifrån sig, det händer att han skäller till om man trissar honom vid lek eller och man säger "skall". Annars är det mest snarkningar och en hel del stånk och pust och stön när han ska lägga sig till ro.

Nu är han rumsren! Knappt någon olycka alls blir det, bara om det blir absolut akut vilket det sällan blir eftersom vi springer ut med honom så ofta vi kan. Man har lärt sig att se på hans beteende när det är dags. Han blir liksom lite extra ivrig och ska leka och stoja, nästan lite stressigt. Men oftast så säger han till själv genom att sätta sig vid dörren. Vi har en grind in till sovrummet och i morse satte han sig till och med och gnydde lite grann för att markera. Duktig vovve!!!
 

Nu är vi nyss hemkomna från en första svamptur i skogen. Kanske lite väl tufft för Franklin, men han kämpade på och tyckte att det var jätteroligt! Nu är han helt utslagen och kommer säkert sova i två-tre timmar. Han är duktig och sköter sig, springer inte särskilt långt bort utan håller sig till "flocken". 
  Kantareller hittade vi också! Hade vi gått en timme till så hade det nog blivit en hel del, men nu har jag i alla fall tillräckligt för en middag till mig. Nästa år ska jag helt klart försöka lära Franklin leta svamp!

Ojoj. Nu är jag så trött så det blir inte så mycket skrivet. Ha en trevlig helg!
/Evelina